Jag själv

Jag är född och uppvuxen i Borlänge, en stad som har en speciell plats i mitt hjärta. Jag gjorde en gång en programserie som hette Borlänge blues, som var en skildring av stan under fyra dagar – en torsdag, fredag, lördag och söndag – skildrat genom ett antal människors ögon och tankar.

Eftersom jag läste mycket under min uppväxt så utbildade jag mig så småningom till bibliotekarie. När jag var klar fick jag jobb hemma på Borlänge bibliotek, ett halvtidsjobb. På den andra halvan ägnade jag mig åt att skriva för Borlänge tidning och lite andra tidningar, och att måla akvarell. Jag lärde känna Hans Tollsten, som var en lysande akvarellmålare i stan.

Efter en sväng i Tierp och Gävle fick jag jobb på Sveriges Radio i Stockholm 1981, på Barn- och ungdomsredaktionen som redaktionssekreterare. Det var ett administrativt jobb, men jag ville ju göra radio och sökte lite kontakter i radiohuset. Bland annat träffade jag den otroligt generöse Jacob Dahlin, som lät mig göra lite inslag till hans kvällsprogram Galaxen.

Men jag trivdes egentligen aldrig som Stockholmare, jag längtade hem till Dalarna. För att visa min hemhörighet satte jag en Brageflagga utanför min dörr i den långa korridoren där jag hade ett litet krypin. I slutet av korridoren låg Radiosporten dit Åke Strömmer ofta hade ärenden. Åke var chef på Riksradion i Falun vid den tiden. Han tittade in och undrade varför det satt en brageflagga där. Jag berättade att jag längtade hem, och Åke fixade ett  byte med en anställd i Falun som ville till Stockholm.  Tack Åke i din himmel!

När jag kom till Falun fick jag börja göra en del ungdomsprogram! Min  första serie hette ”Flipper”, och jag minns knappt vad det handlade om – bara att det var ett långt program. Sen gjorde jag en rad ”Muskler, maskiner och musik”, med inriktning mot sport och motor.

Jag fick av en slump höra en barnskiva med ett gäng som kallade sig Vardagsgruppen, med en massa  små låtar som jag gillade. Jag kontaktade dom, dom bodde utanför Sandviken, och frågade om dom kunde tänka sig att göra några barnprogram baserat på låtarna. Det blev en himla massa program med Mamma Mu och Kråkan, som jag producerade.

I afton dans blev ett jättepopulärt program, som jag var med och startade. Jag var ute på dansställen i hela Mellansverige tillsammans med ett team från Riksradion i Falun och direktsände ett par timmar på lördagskvällarna.

Sen blev det några andra kvällsprogram också i mitten och slutet av 80-talet, i P3 som var den stora kanalen på den tiden. Det var innan P4 blev en egen kanal. Jag gjorde en programserie som väckte uppmärksamhet för att det handlade om kärlek, sex och relationer – Lust och längtan. Det fanns inget sånt program i radio då.

Sen följde Nattskiftet, där programidén var att skildra Sverige på natten. Jag satt i studion i Falun och min kollega Lena-Maria Busk reste landet runt och sände från olika arbetsplatser.

Sam Bådy Story var en annan serie, jag tror det var åtta program, som minns med glädje. Det var ett försök att göra ”roadradio”. Den fiktiva figuren Sam Bådy, från Borlänge förstås, drog iväg på en resa genom Sverige i en gammal Cheva sen hans fru hade lämnat honom. Han sökte lyckan och försökte få lite vägledning genom människor han mötte längs vägen. När jag spelade in den serien hade jag sällskap av Staffan Wiklander, från Blå grodorna, som var tekniker på SR då.

Om jag minns rätt så slutade serien med att Sam och hans fru fann varandra igen. Det som gör Sam Bådy Story extra minnesvärt är att jag fann min egen fru under inspelningen. Det var när vi skulle göra en inspelning från Vemdalsskalet som jag plötsligt mötte en tjej som jag kände att jag skulle vilja dela mitt liv med. Och så blev det.

På 90-talet, när Riksradion hade slagits ihop med Lokalradion och blivit Sveriges Radio, började jag göra en massa olika program i Radio Dalarna. Framför allt handlade det om nöjen och kultur – Nöjesfältet är ett programnamn jag minns. Men jag gjorde också program för äldre lyssnare – Senioren – där jag bland annat samarbetade med den gamle TV-profilen Mac Gänger.

I slutet av 90-talet gjordes radiotablån om ganska rejält, och jag fick tillsammans med Mats Ingels och Marina Ingemarsdotter i uppdrag att göra ett lättsamt programblock mitt på dagen. Det blev Centralen, som i början framkallade en liten insändarstorm eftersom vi hade en stil man inte var van med. Men programmet satte sig och blev en lätt och populär sällskapsradio med mycket lyssnarkontakt, med ett motto som var ”Centralen – för en gladare vardag”.

I stort sett kan man nog säga att programmet fortfarande har samma lättsamma ton, även om det nu bara kallas Förmiddagsradion och har en uttalad livsstilsprofil. En del av förmiddagsprogrammet är ju Sök & Finn på fredagarna, som har blivit lite grann av P4 Dalarnas flaggskepp, och som jag var var programledare för i många år.

 

5 reaktion på “Jag själv

  1. Hej Jon.
    Tack för senast.
    Du besökte oss Odd Fellows i Falun,i måndags. Det var jag,som innan vi gick därifrån,frågade om jag fick bjuda in Dig som Fb-vän.
    Jag tog några kort i måndags. Har Du tid och lust,är Du välkommen in på min websida :http:picasaweb.google.com/jers.eric där Du t.ex. kan kolla om bilder på Dig,är ”lämpliga” för publicering. Vi hörs. Ha det gott. / Jers Eric

  2. Så kul att läsa om din bakgrund, Jon! Det enda jag visste var att du varit med i ”I afton dans”!

    Jag minns inte hur många år vi varit släkt, men det är ju några decennier i alla fall! Jag är så glad att Katarina o du fortfarande verkar ha det bra tillsammans!

    Vi ses i juni på Carin o Jonas bröllop! Då har jag också med mig min nya 15-åriga ”dotter” Faiza från Somalien! Det är en spännande resa jag varit med om sedan hon flyttade in hos mig o vi har haft mycket kul åt det somaliska bandylanslaget från Somalien i Borlänge – lite tårar när en kille ringde sin mamma, men annars är hon den mest sansade 15-åring jag träffat – trots sin gräsliga barndom!
    Mia

  3. Hej Jon! Hoppas att du har det bra som pensionär. Saknar din röst i radion. Det verkar som att du har mycket för dig. Själv blev jag ålderspensionär nu i mars. Slutade dock jobbet sista augusti 2015. Ha det så gott från din kusin Kickan ?

    • Tack Kickan! Jag har ju sett till att jag har lagom mycket att göra även efter pensioneringen, bara för att inte bli sittande och rulla tummarna. Hoppas att du också håller igång.
      /Jon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *